Det kommer en tid i varje mans liv när man måste ta sig i kragen och helt enkelt stå upp för det man tror på.

 

Och sen finns det vissa dagar när man helt enkelt får lov att falla på knä framför en grek man aldrig sett förut.

I fredags stod jag inte upp, men jag trodde verkligen på mitt knäböjande.

För rätt vad det är har man höga förväntingar och blir ändå imponerad.

 

För övrigt leker man för lite lekar. Period.

Hör ni det, era hopplösa långdistanslöpare? FÖR LITE LEKAR!

 

Beer pong's where it's at. Prova, Jenni lär er så gärna hur. För hon är tydligen amazing på det.

Fast hon är lite för full för att gå egentligen. 

 

Det eldades kött, tuggades grönsaker och tömdes burkar. 

Och vet ni vad?

 

Det såg ut ungefär såhär: