Schu hoffa hoffa alla ej!

Det kommer en tid i varje mans liv när man måste ta sig i kragen och helt enkelt stå upp för det man tror på.
 
Och sen finns det vissa dagar när man helt enkelt får lov att falla på knä framför en grek man aldrig sett förut.
I fredags stod jag inte upp, men jag trodde verkligen på mitt knäböjande.
För rätt vad det är har man höga förväntingar och blir ändå imponerad.
 
För övrigt leker man för lite lekar. Period.
Hör ni det, era hopplösa långdistanslöpare? FÖR LITE LEKAR!
 
Beer pong's where it's at. Prova, Jenni lär er så gärna hur. För hon är tydligen amazing på det.
Fast hon är lite för full för att gå egentligen. 
 
Det eldades kött, tuggades grönsaker och tömdes burkar. 
Och vet ni vad?
 
Det såg ut ungefär såhär:
 
                                                

Som Napoleon sa till sin hushållerska

NEEJ!

Sa han. Bistert. Medans fotbollskommentatorn på tv kallar någonting för en blixtlåsfabrik.
Fel man på rätt plats, den här killen borde göra reklam för textilindustrin.

På tal om textil, det finns bra textil, och det finns fel textil.
Det har Robert och Stefan lärt varandra imorse.
När vi vaknade, bredvid varandra.
Nej, ingen sodomi. Vi tältade bara.
På en brygga.

Eftersom vi är flytande awesome.
Och hade hällt i oss lite flytande awesome.

Något som var mer flytande än awesome var vädret. Och tältet var tydligen gjort av gamla brustabletter, och tätt som ett hål i golvet.
Helvete var blött det var, kändes som att man låg och sov i kejsar Neros munhåla.
För er som inte vet var han tydligen jävligt dreglig.
Som en sankt bernard när man precis köpt ny soffa.

Vi somnade i spöregn, vaknade i spöregn. Men! På en brygga, i ett tält.

Ett kryss till på bucketlisten.

Bakis. Trött...

Som en död bäver i motvind.

RSS 2.0